Två månader...

....så länge har han funntis i våra liv! Vår underbar ljuvliga Caspian. Men jisses vilken back to reality check man fick slängt i ansiktet då. Sömnbrist, oro och otillräcklighet! Hur finns man till för två barn så att det känns gott i hjärtat? Just nu tar lilla bebis sin mamma i stort anspråk och fantastiska Elliot får ofta stå bredvid. Jag vet att det blir bättre och jag vet att det inte skapar trauma för resten av hans liv , men mitt hjärta ömmar så för båda pluttar...

Snart är våren här och jag längtar stort. Mer ljus och mer värme, grönt och så småningom färger. Sen vet jag också att med våren kommer rutiner och mer koll på tillvaron...och förhoppningsvis lite mer sömn!

Och så kom han ut till sist!

Den 29/12 klockan 08:59 föddes Caspian. Första värken kom strax efter 06:00 så han kom verkligen med raketfart i sann nyårsanda. Lite fort för min smak, smärtan övermannade mig totalt ! Men maken är nöjd som slapp nöta golv alltför länge!

Det har varit en tuff första vecka med allt det obligatoriska, ömma bröst, noll nattsömn, ihållande och otröstligt gråt, babyblues...ja, som det är helt enkelt! Men trots det så är det självklart helt fantastiskt. Vi har två fantastiska söner, är så tacksam att de är friska och hos oss för många år framåt! Kärleken är så stor , så stor!

Skräcken!

18 Januari........18 JANUARI !!!!! Då har jag gått två veckor över tiden och är garanterad en förlossning. Det är så ofattbart och skrämmande långt borta! Om jag fortfarande ruvar vid den tiden kommer jag med största sannolikhet vara ett mentalt vrak, grinar vid bara tanken på det! Längtan efter förlossning nu har totalt tagit över och tyvärr förstört denna jul, och det blir jag också ledsen över , usch och fy, mina känslor löper amok med mig. Maken är också less och otålig, vilket muntert gäng liksom. Inget är som väntans tider..bah!

Julen knackar på...

...och jag tycker att den känns totalt oviktig i år. Det enda som jag längtar efter är den stora dagen då plutt ska ut. Elliot är ju rätt så liten fortfarande och har inte riktigt greppat charmen med just julafton och det känns rätt så skönt ifall det nu skulle sätta igång just den dagen. Nästa år lär det vara annorlunda!

Vi får lite vänner på besök på julafton, äter lite julmat och kollar Kalle Anka, men mest av allt hoppas vi på att få ringa dem och ställa in kalaset för att vi måste till förlossningen...;-))

God morgon!

Lite frulle innan förskolan. Utanför fönstren bästa underhållningen i form av plogbilen.

Vecka 38 (37+3)

Känner hur tröttheten tar över min kropp, hade sådan energi i början på gravledigheten som nu plötsligt sinat. Klockan nio lämnar jag Elliot till förskolan på morgnarna, sedan går jag hem, äter frukost och sover. Brukar vakna vid tolv och hinna med disken, lunch och lite annat plock, sedan hämtas vår stora bebis klockan två.

Idag hade Elliots kusin Adam födelsedagskalas på eftermiddagen. Ett helt gäng firade den fantastiska treåringen med Blixten Mc queen tårta och godis. Vi var två gravida och tre föräldralediga kvinnor som tagit med oss alla våra busungar till kalaset. Ljudnivån var hög men vad gör väl det när man ser hur kul kidsen har det :-)

I magen händer inte mycket. Bebis är livlig som tidigare och trots att det faktiskt är 17 dgr till beräknat datum är både jag och maken ruskigt trötta på gravidmage nu. En liten fis är vad vi vill ha här hemma nu...punkt slut.

Nehepp!!

Det bara avstannade och nu är vi tillbaka på ruta ett, såååå besviken! Det trista är att min lilla gravidledig bubbla spräcktes. Jag var så nöjd och harmonisk av att bara få vara hemma, pyssla, baka, vila, leka med Elliot etc. Allt det har ersatts med frustration över att bebis inte kommer!! Vill ha knytet här nu... Hoppas att jag om några dagar nollställts och ställer in mig på 4 januari som det var tänkt istället!