Om mig

Mitt foto
Rastlös pessimist som älskar att njuta av allt som är njutbart. Oftast glad, förutom när jag är arg. Befinner mig i ett ständigt tillstånd av längtan och drömmande.... Hemmavid fru till min underbara Niklas och mamma till ljuvliga Elliot. Bortavid sköterska i anestesins tjänst alias Fröken Lustgas....

onsdag 21 november 2012

Lite gnäll!

Tog en liten extra titt på mig själv i spegeln idag...konstaterade sorgligt nog att jag förfallit. Har inte klippt mig eller tonat  manen på evigheter och jag är verkligen INTE snygg i skallen nu. Blek och grå nyans i ansiktet skär sig riktigt illa jämte min plötsligt uppkomna fruktansvärd dubbelhaka!! Gaahh, vad händer med mig?? Det enda positiva var att bakifrån ser jag inte ett dugg prego ut, har med andra ord iaf inte lagt till mig med ett praktarsle!! Plånboken blir ju dessvärre inte tjockare av att avlönas av försäkringskassan ,så what to do? Hade varit praktiskt med en hårfrissa till vän men de lyser tyvärr med sin frånvaro. Får väl helt sonika gå till billigaste frissan jag hittar och hoppas att det inte betyder att det bara jobbar stolpskott där......

Igår kväll och natt trodde jag att liten bebis hade EP-anfall eller liknande, det rör sig, sparkas, dunkas, hickas,knackas, spänner och krafsas. Snart kommer det ta mej tusan ut en bebis genom huden!! Och min stackars urinblåsa går det hål på snart, för att inte tala om ligamenten både här och där som just nu töjs till bristningsgränsen. Snälla snälla bebis lägg dig med huvudet ner och ligg där tills utgången öpppnas...TACK! Ska till barnmorskan idag och kollas upp. Känns som att vi tjatar samma samma varje gång. Jag: är inte min mage lite för liten,växer den verkligen som den ska? BM: Nej den är inte extremt liten och ja den växer som den ska! Jag: är det normalt med så aktiv bebis BM: Ja!

Får se om min extrema blekhet beror på lågt HB eller om jag helt enkelt måste införskaffa en foundation!

Idag är det som höres lite tungt......

måndag 19 november 2012

33 veckor avklarade!

Är nu inne i graviditetsvecka 34. Har inte blivit lika stor denna gången. Gått upp en cirka 6-7 kg. Trots det känner jag mig tung, flåsig och väldigt ankig. Krabaten är fortfarande livlig och slår kullerbyttor för glatta livet. Tror dock att huvudet börjar söka sig nedåt för det sliter och smärtar väldigt i ljumskarna och blygdbenet emellanåt.

Nu förstår jag verkligen innebörden av begreppet "boa", jag boar som en vettvilling, städar, plockar, sorterar,organiserar, bakar,skriver listor, fixar och donar....you name it lixom!! Men det är så himla mysigt att vara hemma och ha tiden tiden och orken till att göra just det. Elliot går kortare dagar på förskolan nu och vissa dagar är han hemma med mig. Vi har det så kul ihop....älskar,älskar,älskar mitt lilla hjärta.

Längtar ihjäl mig tills förlossningen sätter igång. Vem är det som buffar runt i mig?