Testing, testing!

Idag tog jag tåget till vår närmaste innegalleria. Ville testa om min hemska förkylning börjar vika hädan. Testet resulterade i blygsamma G-, lite ont i halsen och molande huvudvärk på hemresan drog ned betyget. Känner mig ändå nöjd, friskare tider väntar! Hittade en fantastiskt snygg tunika som jag spanat på innan och som nu till min lycka hängde i REA hörnan....sicket kap! Den ska premiärbäras på Elliots dop i helgen.

Annars har inte mycket mer spännande skett idag....fläskkotlett till middag följt av IDOL häng i soffan. Simon sjöng som en gud men såg ut som en missanpassad plugghäst, Daniel sjöng så jag nästan grät och Malin försökte sjunga som A. Morisette men med ett dystert resultat. Kanske ska jag följa tävlingen denna höst!

Det nya livet...

Om jag får lov att vara ärlig har upplevelsen i att bli mamma varit av blandad karaktär. Jag har slungats fram och tillbaka i en känslokarusell utan dess like. Fumlat efter någon sorts kontroll över den familj vi plötsligt blivit, kämpat för att både vara mamma, fru,vän,hushållerska och sist men inte minst bara jag. Balanserat mellan önskan att vara allt på en gång eller ta en roll i taget. Vårat hem har fyllts med menings skiljaktigheter ,missförstånd skratt och ibland tårar. Ibland har jag ångrat allt, bara velat gå ut genom dörren och leka med tanken på att inte komma tillbaka. Men så kommer de stunderna då allt bara känns så rätt och harmoniskt, stunderna då jag inte förstår hur vi kunde gå här på jorden utan Elliot. De underbara stunderna då livet känns så underbart komplett, då vi alla tre, jag,Niklas och Elliot blir till en enhet. Sakta börjar det gå upp för mig vilken styrka som göms i en liten familj som vår. Långsamt lär vi känna och älska varandra i den här nya sammansättningen och plötsligt växer jag, sträcker på mig och inser att det går att vara mamma och ändå var just JAG. Resan vi har framför oss är lång och kommer bjuda på både ljust och mörkt, men idag känner jag mig stark, idag tror jag att vi kommer klara det....vår lilla knasiga familj....

Tacosöndag och fortfarande virusparty!

Idag blev det tacos, en underbar favorit här i vårt avlånga Sverige :-). Elliot sitter väldigt bra i barnstolen nu för tiden. Vid varje måltid sitter han med oss och följer varje rörelse vi gör från tallrik till mun . Ibland ger han ifrån sig smackande ljud och i ögonen lyser längtan efter att själv få äta. Nu blev det inte tacos (även om Niklas hävdar att han skulle tokälska det !) utan havregröt istället, men lilla killen var absolut nöjd över det. Imorgon fyller han 5 månader och jag tycker att han är sååå stor.

För övrigt är min förkylning en envis rödbeta. I natt vaknade jag och trodde min kropp dött ifrån mig, i alla fall ville jag väldigt gärna amputera den från huvudet och nedåt för det smärtade i varje hudlager, tror till och med håret på kroppen värkte! Vad jag inte förstår är hur man kan må så illa utan att ha feber, önskar nästan jag hade en högre temp, då skulle alvedon ge lindring iaf....nu finns det ingenting...ingenting!! Nu hoppas jag att det som hände inatt var en så kallad peak...med andra ord, nu kan det bara bli bättre.

Från soffan...

Egentligen skulle jag frisk och uppklädd varit inne i stan på dejt med en av mina vänner men eftersom basiluskerna satte stopp för det snodde jag ihop en chokladpaj för att kompensera liksom. Dessvärre försvann mitt smaksinne när den bakades så den enda upplevelsen jag erhöll var kladdig fyllning tillsammans med torr botten.....

Så istället övergick jag till Ramlösa och diverse förkylningsattiraljer.....

Edith Piaf - Non, Je Ne Regrette Rien

Såg igår filmen La Vie En Rose som är baserad på Edith Piafs liv. Blev överraskande gripen av hennes resa. Har aldrig varit något fan av hennes musik även om jag kände igen många av låtarna, men är nu omvänd! Fantastisk röst, finns nog ingen som kan mäta sig med den. Piaf...den lilla sparven! Från liten flicka, övergiven av sin mor till vuxen prostituerad. Droger, alkohol och brustet hjärta med en enorm passion i sin sång och musik. Ändå sjöng hon i sin sista sång innan hennes död......Nej, ingenting..jag ångrar ingenting! R.I.P. Edith Piaf.....

Varning för basilusker!

Här hemma är det sjukt just nu, feber och eländes elände! Elliot har sovit största delen av dagen för ovanlighetens skull....lilla plutten! Själv feberyrade jag och fick den briljanta idèn att rengöra vår dusch från golv till tak. Det blev himlans rent och fräscht, dock på bekostnad av min hälsa. Svetten rann och pannan brann är väl den bästa beskrivningen på hur jag mådde efteråt. Krashade och sov i soffan, vaknade av att Niklas kom hem, la huvudet på kudden och somnade igen.

Nu mår jag lite mindre urk och hoppas att det håller i sig. Ska koka en kopp te och kolla på en film. Sen blir det nog att ta några alvedon och lägga mig med hopp om att Elliot och jag får en skön nattsömn....

Schlagerväntan...

Som den sanna schlagernörd jag är bevakar jag eurovisions hemsida som en besatt, i väntan på besked om vilken stad i Tyskland som el grande finale skall gå av stapeln i!! Det finns nämligen en liten schlagerdröm om att nån gång få se den live.....men än så länge har det inte bestämts och då finns heller inga biljetter att boka...så jag väntar och väntar! Eurovision song contest 2011.... Nån som hänger på?!

Ingen duktig mamma!!??

Var på BVC:s  föräldragrupp idag, först fick vi se en film om hur man kokar potatis och gör den till purè.........FANTASTISKT, för det hade jag ingen aaaaning om hur det gick till !!! Sedan frågade sköterskan (inte den vi går till med Elliot bör väl tilläggas) hur många som helammade, fyra av sex räckte upp sina armar......"men vad duktiga ni är" utbrister stenålderstanten........eh, vad sa du?? Satt där som en megastor supermisslyckad ammare till mitt barn och kände faktiskt lite gråt i halsen. Om de är duktiga, vad är då vi andra? Om hon bara visste vad jag kämpade med att klämma fram mjölk ur bröst som smärtade av blodblåsor och öppna sår, hur Elliot skrek och skrek för att han aldrig blev mätt. Om hon bara visste hur gärna jag ville att det skulle vara det enda sättet jag gav min son mat på!! Men nu blev det inte så och till sist och syvende mådde både jag och Elliot bäst av ta beslutet om flaska med ersättning. Jag fick plötsligt fina och mysiga matstunder med min son, ingen frustration, ingen smärta....bara tillfredsställelse!

Vem gav henne rätten att bestämma vilka som är duktiga eller inte (för övrigt är nog det ordet det sämsta i vår vokabulär, näst efter ordet lagom!)? Dagens forskning visar på att moders mjölkersättning är minst lika bra som modersmjölken och det finns inget vetenskapligt bevis på att ammade barn blir bättre än icke så sluta säga att ammande är duktiga! Det är varje kvinnas rätt i vårt svenska land att besluta om huruvida hon vill amma eller inte.....RESPEKT! Vi lever inte i ett u-land med förorenat vatten så gå hem och läs på lite kära sköterska.....

Veckan är lång, näsan trång, ute är det blött..jag är överjordiskt trött!!

I vanliga fall lovprisar jag höstrusk och försvarar det som mysigt, men idag återspeglar vädret mitt humör på ett oroväckande sätt och den där myspyskänslan vill inte infinna sig. Elliot vaknade exakt klockan 04:47 och ungefär där sattes väl ribban för denna dag! Nu sover han en liten middagslur och jag önskar jag kunde tillföra mitt kaffe intravenöst...Grannens hundvalp är lämnad ensam och tycker inte om det om jag tolkar skällandet och ylandet rätt...liiite lugn och ro skulle inte skada mig nämnvärt just nu! Dessvärre har denna tisdag bestämt sig för att inte bjuda på så mycket upplyftande...ibland är det så bara, imorgon måste ju bara bli bättre! Tar en after eight och planerar kvällens middag, det blir räkpasta med lite touch av saffran...sådärja nu känns det genast pyttelite bättre.

Tiesto feat Nelly Furtado - Who wants to be alone (Andy Duguid remix)

Att gå ut och dansa på klubb är överskattat....vardagsrummet hemma is da shit. Garanterad stufflycka på denna låt......

Du gamla, du fria....

....trots besvikelsen över att ett parti med tydliga invandrarfientliga åsikter tagit plats i riksdagen är jag ändå så in i den fjällhöga nord stolt över att så många medborgare öppet visar sin avsky för detta. Vi är flera som värnar mänskliga rättigheter och egenvärde och vi skäms inte....vi är det riktiga Sverige....inte ni!!

Min

Du är ju bara så söt att jag rodnar, underbara Elliot....har fortfarande inte kopplat att jag och din pappa lyckats skapa något så fantastiskt som just dig. Ha förbarmande med att vi i kärlek kommer göra så många fel, ha förståelse för att vi inte på något villkor vill göra dig illa.....ha bara visshet om att vi älskar ...det är de enda vi kan utgå ifrån.....

Valdag

Har idag gjort min medborgerliga plikt. Känns högtidligt på ett knasigt sätt! Har genom åren haft sympatier hos de flesta partier om jag ska vara ärlig, men nu har jag för andra gången röstat på ett och samma parti. Tror faktiskt att den trenden kommer hålla i sig. En sorglig detalj i hela valkarusellen som jag noterat är att om man väljer att personrösta i alla kategorier så finns det nästintill inte en enda sjuksköterska, undersköterska eller läkare representerad hos något av partierna! Det är verkligen fruktansvärt irriterande. Vi måste synas och göra vår röst hörd.......så mitt i all valyra har en nog inte så klok idè om att jag ska bli politiskt aktiv dykt upp......., hoppas dock att nån lite smartare människa inom min yrkeskategori får samma idè för när det kommer till kritan är det nog inte riktigt min melodi ändå.

Tv:n sänder valvaka och till min stora sorg ser jag hur oroväckande många röstat på det s.k. missnöjespartiet.....vart är vi på väg Sverige?....vart tog solidariteten vägen?!

WTF!!

Allvarligt, vad är problemet med människor som står/sitter vid platsen för rörelsehindrade och barnvagnssittande resenärer på bussen? Lägg ner med att glo och flytta era icke motoriskt handikappade ben till en annan plats på bussen när ni ser en rullator/rullstol/barnvagn på väg . Hallåååå....! ska jag måsta teckna med händer och ben för att ni ska fatta att man flyttar på sig eller tror ni att jag kan fälla ihop vagnen till en liten praktisk handväska som placeras på sätet kanske! Herregud liksom....borde finnas seriösare ting här i världen att reta sig på, men så länge dessa vardagssaboterare existerar får jag väl räkna med att få tokspel på detta istället!!!!

Nu är det helg och jag tar ett djupt andetag och ett stort glas vin.......sånt hjälper!!

Harkel...

Nej och nej och nej igen. Min hals ömmar och kroppen känns som en disktrasa. Inte förkyld nu, inte nu....snäääälla!!

Elliot har upptäckt sina små fötter! Hurra, hurra ...tänk vilken värld som plötsligt uppenbarar sig för lillen, tio små tår att försöka nå och nypa tag i. Dessvärre har han också upptäckt att om man svänger lite på benet och samtidigt vänder och lyfter på huvudet så hamnar man på magen. Borde kanske inte uttrycka mig med dessvärre men det lilla tokiga är att han inte har klurat ut hur man vänder tillbaka, så när golvet blivit trist att glo ned i så blir det "lilla skutt tårar" med tillhörande jämmer. Förhoppningsvis har han snart klurat ut det omvända. För övrigt har han också upptäckt att det kan vara lite skoj att vakna klockan fem och absolut inte vilja somna om. Mitt dåliga morgonhumör har fått en helt ny innebörd sen vår son blev en i familjen.....det kan inte längre beskrivas med ordet dåligt utan snarare brutalt avgrundsilla. Att stiga upp klockan fem borde väl bäst kunna jämföras med tortyr eller nåt! Det är en himla tur att lilla E är sötast i hela världen....och att det finns kaffe ;-)...I morse måste min man dock tyckt lite synd om mig för ikväll har jag fått erbjudande om att slippa den tidiga morgontimman i morgon, trots att maken ska tuffa iväg till jobbet lite senare...jag tackar och bockar allra ödmjukast och tröstar mig med att det kommer inte vara så här för evigt. Tror att det är den tanken som dominerar i min hjärna just nu.....det varar inte för evigt, njut av det ,för även om det känns som totalt otänkbart kommer jag en dag att sakna de här tidiga morgnarna med lilla underbara bebiselliot........mmmm, sant som det är sagt...over and out....

Mitt i veckan

Idag blev det morotspurè och lite havregröt till middag. Jag tycker det är godare om maten först gojsas runt på min kropp och sedan äts, men mamma envisas att använda nåt som kallas sked.....den boxar jag oftast till så maten susar över hela köket, vore ju skönt om hon fattade vinken detta tidevarv eller nåt!!

Hemma...

Denna dag har varit tämligen odramatisk. Tog en promenad vid lunchtid och blev inbjuden till brorsan på kulinarisk laxpasta. Elliot tog en lååång tupplur och bror min filosoferade över det faktum att män faktiskt blir sjukare när de är förkylda....eller!!??

Klockan börjar nu närma sig läggdags och jag funderar på vad jag egentligen vill med mitt liv. Tänk att de där tankarna alltid nafsar en i baken som en irriterande mops! Bäst att lägga sig mellan lakanen och bara ladda för imorgon istället, man vet ju aldrig...kanske är jag klokare imorgon.

Gonatt.....zzzzzzzzzzz

Litet hej från Linköping

Jag och Elliot har åkt SJ tåg. Tänk att allt jag gör med honom känns som ett äventyr:-). Först åt han, sen grät han, sen sket han, sen somnade han för att ganska snabbt vakna och bara vara så där urgulligt yrvaken och gosig sista biten.

Nu är vi i alla fulla fall i Linköping och gästar min kusin med sambo...trevligt,trevligt....Gissa om det är nån hemma i Stockholm som kommer sakna oss...hi hi...Jag och Elliot på äventyr, kan det bli bättre eller?!

Jag har tränat...jag har tränat...jag har tränat!!!

Precis, idag var jag på hederlig förortsgympa i lågstadieskolans gymnastiksal.Jag är helt ärlig och lite skamsen när jag skriver att det är nästan två år sedan jag gjorde en seriös träningsinsats, att strosa i skogen lite då och då räknas nog egentligen inte. Jag hade inte tänkt igenom min träningsdebut sådär värst noga, så en halvtimme innan jag skulle ge mig iväg så letade jag desperat efter något träningsvänligt plagg att sätta på mig. Det jag hittade var ett par noppiga mysbyxor, trasiga skor och en extremt illasittande och för trång T-shirt, men ja det gick ju fint att röra sig i den outfiten också ;-). Det är en väldigt oprentasiös förening, deltagarna bestod av helt vanliga människor och inte spacklade fitnessdrottningar som finns att beskåda på ex. SATS inne i city. Det passar mig perfekt....gympa för husmödrar som behöver röra på fläsket!!

Nu är det bara att krypa till kojs och stiga upp i morgon bitti till en dag fylld av muskelplågor....men det är det värt.

La Familia

Ni är så underbara, så fria, så vackra, så oförstörda. Önskar så att era liv kommer bli fyllda av skratt och kärlek, önskar så att ni slipper smärta och gråt men mest av allt önskar jag er mod att lära känna livet. Att oavsett om tunneln bitvis är mörk komma ut på andra sidan med elden brinnande i själen.

Ni är enbart lycka mina fantastiska syskonbarn

Nellie
Elias
Adam
Isak........kärlek

Tankar en söndagskväll som denna

Läste i en bok idag att när ens barn närmar sig sex/sjumånaders ålder så börjar sömnbristen och allt annat vardagsslitage ta ut sin rätt på föräldrarna, det är tydligen då det blir avgrundsjobbigt att genomleva dagarna! Jaha...då är det väl bara att sätta sig ner och vänta då!! Jag som trodde vi hade klarat oss genom den första skärselden...men icke! Å andra sidan lägger jag nog undan boken och tar en dag i taget oavsett om det brinner i knutarna eller om iskyla slagit till, och jag ska försöka plocka ut det gottaste ur varje dag och suga riktigt länge på det. En dag kan jag göra allt jag inte kan idag men då kanske jag inte heller kan göra allt jag gör idag......

Andras liv och leverne

Idag rattade jag vagnen och tillhörande Elliot mot Stockholms city. Det skulle inhandlas födelsedagspresent till min inte så lilla bror men dock lillebror! Bör tillägga att jag inte varit i vår huvudstad sedan Elliot föddes, nej men nu ljuger jag visst.Jag och en viss väninna var inne några timmar i somras för att häva några glas vin och beklaga oss över livet....vi hade det fantastiskt trevligt! Men själv med Elliot var premiär. Tydligen lagrar inte min hjärna minnen så länge för jag hade totalt förträngt vilket kaos T-centralen innebär. När man nu dessutom har en vagn att baxa runt i diverse hissar så är det ett riktigt kalaskryssande. Det smärtade nästan i mina förortsögon när alla stressade människor rusade förbi och runt oss. Till sist kom jag iaf ut i "friska" luften, solen lyste efter en regnskur och Elliot satt så nöjd och tittade på allt det nya och jag slogs plötsligt av insikten att det finns en hel hop med människor som lever ljusår ifrån hur jag spenderar min tid. Där satt det trendiga hippa typer på cafeernas uteserveringar med en latte i handen och såg sådär skönt medvetna och utvilade ut. På de fina lunchrestaurangerna satt vänner och drack vin med stora leenden, affärerna var fullproppade med shoppingsugna modemedvetna kunder som var så snyggt klädda så de skulle minsann inte behöva köpa kläder. Människor strosade runt på sin kanske lediga dag och såg oförskämt utvilade ut och jag kände mig som en illblå smurf med illasittande kläder. Nu för tiden läggs våra pengar på blöjor och mjölkersättning istället för krognotor och jag hade glömt bort att det finns de som fortfarande lever loppan. Till min egen förvåning kom det ingen bitter slöja och sänkte sig över mig utan snarare en skön förvissning om att det är helt okej att mjukisbrallerna är mitt mest använda plagg samt att lördagkvällarna spenderas i förorten i en lägenhet med min familj. Fast det är klart jag borde nog skaffa en lite fränare frisyr och inhandla ett par snygga jeans, jag behöver ju inte skrämmas när jag väl tar mig ut på tur....

BVC...när Sverige glimmar till..

Elliots BVC-sköterska är så himla fin och kompetent. Att stiga in i hennes typiska "bvc-rum" med affisher av Bamse är för mig som ett litet vattenhål i all bebistorka! Lugnt och sansat frågor hon försiktigt hur jag mår, hur Elliot mår och hur vi som familj mår. Hon bekräftar allt jag pratar om med att lägga huvudet lite på sned och ge sin syn på det hela, men alltid väldigt tydlig med att jag och Niklas ska hitta våra vägar. Vi pratar mat, sömn (och bristen på den), bajs, lekar och motorisk utveckling. Vi pratar om hur tufft det är att plötsligt över en natt vara förälder, hur komplext och konflikfylld ens vardag plötsligt är. Vi ler åt hur söt och fin Elliot är och jag får berätta att jag i början inte kände minsta anknytning till min son av mitt kött och blod..."Hur känns det nu då?" frågade hon senast jag satte mig under bamseaffischen, "jo, nu känns det helt fantastiskt, tänk att han är min!". Sen pratar vi skorv , hur man ska sköta det och varför bebisar har det. Hon måste slå upp varför i en av hennes många böcker, och det är en av anledningarna till att jag litar på henne. Hon skulle aldrig haspla ur sig ett halvdant svar utan letar alltid korrekt information. Tack Sverige för att Elliot har fått en sån klok sköterska på BVC.

Nu väger Elliot 6.650 g och är 61 cm lång. Han skrattade och jollrade under tiden som vi vägde och mätte honom.....älskade plutt...