...och jag tycker att den känns totalt oviktig i år. Det enda som jag längtar efter är den stora dagen då plutt ska ut. Elliot är ju rätt så liten fortfarande och har inte riktigt greppat charmen med just julafton och det känns rätt så skönt ifall det nu skulle sätta igång just den dagen. Nästa år lär det vara annorlunda!
Vi får lite vänner på besök på julafton, äter lite julmat och kollar Kalle Anka, men mest av allt hoppas vi på att få ringa dem och ställa in kalaset för att vi måste till förlossningen...;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Respons är alltid kul, speciellt från en som du!