Att åka buss

Varje morgon står vi där vid vår busshållsplats, en cirka sju personer i täckjackor och varma skor. Alla glor vi längtansfullt mot vägkrönet i hopp om att få se SL-bussens välbekant front, för om vi stirrar riktigt intensivt så kommer den nog snabbare! Är väl inget konstigt med detta scenario direkt, sker väl ungefär samtidigt vi tusentals busshållsplatser runt om i staden. Dock med ett undantag! Vid påstigning är det ren naziordning som gäller. Med andra ord, den som kom först till platsen kliver också på bussen först (eftersom flera olika bostadsområden omringar busshållsplatsen kommer alla från olika håll och ingen spontan kö bildas). Detta är extremt viktigt, och om man råkat placera sig så att bussens främre dörrar hamnar rakt framför näsan på en vid påstigning så backar man och har stenkoll på vilka som går på, när den som kom efter mig till busshållplatsen närmar sig är det ok att stiga på bussen. Detta leder ibland till ett virrigt trampande framåt och bakåt......MEN HERREGUD!! Snälla täckjackebeklädda männsikor kliv för i h*****e bara på bussen. Vi är typ sju styckna och bussen är halvfull. Ibland stiger den här typen av svenskt rättvisetänk mig verkligen upp i halsen som en sur spya! De senaste gångerna har jag prompt stigit på när jag tycker det passar sig med följden att sura blickar skickats mellan sätena på bussen. Ja, Sverige i all ära men ibland blir vi faktiskt en aning patetiska. Denna vecka har jag åkt två bussar tidigare till jobbet och det "gänget" går på lite hipp som happ....inga sura miner där. Ska nog fortsätta åka vid den tiden!