Det var bättre förr

Igår såg jag (förutom Blade 2) Livet är underbart. Det är en svartvit klassiker från 1947. Är inte något större fan av gråa rullar men blev tipsad om denna och bestämde mig för att testa mina fördomar. Och nu bara måste jag rekommendera den till alla ni som alltid gråter till lyckliga filmslut, stor näsduksvarning helt enkelt. Den var så underbart ljuvlig, inspelade i en tid då en puss var det närmaste censur man kom. En rak höger delades ut några gånger men inget monstruöst våld, en passionerad kyss (med slutna läppar!) men inget detaljerat stånk och stön. Alla är så genomborrat goda, förutom skurken då,  som är ondskan personifierad! Den handlar om en kärleksfull man och far med goda intentioner som hamnar i trubbel och bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Då stiger en ängel i människogestalt ned och visar honom på allt han betyder för sina vänner och familj......snyft....Måste ses helt enkelt.


Om du nu skulle se filmen och tycker den är rent skräp så passa på att istället njuta av dåtidens mode. Det är chiffong och hattar och läckra frisyrer ljusår från jeans och mysbraller, stil med andra ord. Enjoy!