Elliots BVC-sköterska är så himla fin och kompetent. Att stiga in i hennes typiska "bvc-rum" med affisher av Bamse är för mig som ett litet vattenhål i all bebistorka! Lugnt och sansat frågor hon försiktigt hur jag mår, hur Elliot mår och hur vi som familj mår. Hon bekräftar allt jag pratar om med att lägga huvudet lite på sned och ge sin syn på det hela, men alltid väldigt tydlig med att jag och Niklas ska hitta våra vägar. Vi pratar mat, sömn (och bristen på den), bajs, lekar och motorisk utveckling. Vi pratar om hur tufft det är att plötsligt över en natt vara förälder, hur komplext och konflikfylld ens vardag plötsligt är. Vi ler åt hur söt och fin Elliot är och jag får berätta att jag i början inte kände minsta anknytning till min son av mitt kött och blod..."Hur känns det nu då?" frågade hon senast jag satte mig under bamseaffischen, "jo, nu känns det helt fantastiskt, tänk att han är min!". Sen pratar vi skorv , hur man ska sköta det och varför bebisar har det. Hon måste slå upp varför i en av hennes många böcker, och det är en av anledningarna till att jag litar på henne. Hon skulle aldrig haspla ur sig ett halvdant svar utan letar alltid korrekt information. Tack Sverige för att Elliot har fått en sån klok sköterska på BVC.
Nu väger Elliot 6.650 g och är 61 cm lång. Han skrattade och jollrade under tiden som vi vägde och mätte honom.....älskade plutt...
Jag gillar din blogg:-) Vad härligt att du verkar ha en så bra bvc-sköterska - är verkligen guld värt! Jag kände inte heller någon anknytning till lille Max i början, är nog vanligare än man tror att känna så.. Men som sagt den där fantastiska känslan kommer ju efter ett tag:-) Hoppas ni har det bra i höstrusket! / Kusin Lina
SvaraRadera