Det nya livet...

Om jag får lov att vara ärlig har upplevelsen i att bli mamma varit av blandad karaktär. Jag har slungats fram och tillbaka i en känslokarusell utan dess like. Fumlat efter någon sorts kontroll över den familj vi plötsligt blivit, kämpat för att både vara mamma, fru,vän,hushållerska och sist men inte minst bara jag. Balanserat mellan önskan att vara allt på en gång eller ta en roll i taget. Vårat hem har fyllts med menings skiljaktigheter ,missförstånd skratt och ibland tårar. Ibland har jag ångrat allt, bara velat gå ut genom dörren och leka med tanken på att inte komma tillbaka. Men så kommer de stunderna då allt bara känns så rätt och harmoniskt, stunderna då jag inte förstår hur vi kunde gå här på jorden utan Elliot. De underbara stunderna då livet känns så underbart komplett, då vi alla tre, jag,Niklas och Elliot blir till en enhet. Sakta börjar det gå upp för mig vilken styrka som göms i en liten familj som vår. Långsamt lär vi känna och älska varandra i den här nya sammansättningen och plötsligt växer jag, sträcker på mig och inser att det går att vara mamma och ändå var just JAG. Resan vi har framför oss är lång och kommer bjuda på både ljust och mörkt, men idag känner jag mig stark, idag tror jag att vi kommer klara det....vår lilla knasiga familj....